Östersunds-Postens sportskribent Stefan Nolervik har gjort en ”undersökning” och dragit en mycket märklig slutsats om ungdomsotboll och elitsatsning. Artikeln finns att läsa här.
I mina ögon är både undersökningen och slutsatserna som Nolervik dragit direkt felaktiga.
Är det något Jämtland behöver så är det mer elitsatsning och utveckling av talanger. De norrländska skogarna är ett u-land när det kommer till fotboll. Dåligt utbildade ledare, dåliga träningsförutsättningar och ännu sämre spelförutsättningar mot bra motstånd. Att det endast kommit fram en allsvensk spelare från distriktet de senaste tio åren säger väl egentligen allt (Lars Oscarsson, GIF Sundsvall. Har jag missat någon?).
Att skicka en trupp på 20 15-åringar till ett läger i Halmstad är knappast dåligt för någon. Veckan där är lärorik och oerhört utvecklande. Spelarna får chansen att träffa och träna med andra talanger från övriga Sverige, de får lyssna på förbundskaptenens syn på fotboll, träffa ledare från allsvenska och utländska klubbar. Precis vad man behöver när man är 15 år och precis börjar slå sig fram i fotbollens värld. Det man får är en känsla av att det är möjligt. Att man kan nå toppen.
Att man inte kom med till Halmstad betyder ju heller ingenting. Då är det bara att kämpa på och visa att distriktsledarna hade fel. En morot så god som någon. Att man inte kom med innebär ju inte att man måste sluta med fotboll. Det är ju här som många ofta missar målet i de här diskussionerna. En talangutveckling och elitsatsning innebär ju inte att man måste lägga av med fotboll bara för att man inte kom med i pojklandslaget. Någon måtta på daltandet får det väl ändå vara? Hur länge ska man säga till alla ungdomar att de kan bli bäst? Till de är 20? 30? Robin Söder, Niklas Bärkroth och Rasmus Jönsson skulle aldrig någonsin ha kommit fram i ett så uselt fotbollsklimat som det i Jämtland.
Att spelare väljer att lägga av vid 20-25-års ålder beror ju på helt andra anledningar än elitsatsningen. De där 25 procenten som nämns i artikeln står sig ganska bra även om man tittar på distriktet i stort eller hela landet. HUr många av landets 15-åringar spelar fotboll om tio år? 25 procent kanske. En utmärkt siffra.
Nej, de slutar ju såklart för att andra saker tar upp ens tid. Saker som inte fanns där när man var 15. En universitetsutbildning, ett heltidsjobb, barn eller andra aktiviteter. Många av de som är helt okej på fotboll, de som är i Halmstad eller spelar med ÖFK hamnar ju i det här valet. De är tillräckligt bra för att spela fotboll i division ett. Men det krävs något mer för att man ska ge upp hela sin fritid för att spela i den svenska tredjedivisionen för (i princip) inga pengar alls. Då är det lättare att lattja i parken eller spela i korplaget när suget efter fotbollen blir för stort. Och i Östersund är ju taket ÖFK. Man kan inte leva på att spela fotboll i Jämtland, den moroten finns inte. Lag söderut bryr sig inte ens om att scouta där eftersom de inte behöver. Urvalet är redan tillräckligt stort i Skåne, Göteborg eller Stockholm.
För att fotbollen i Jämtland ska kunna röra sig framåt behövs utbildade ledare och tränare. Inga föräldrarledda ÖP-lirslag. Det behövs möjligheter att träna året runt på fullstora fotbollsplaner. Det behövs matchning mot bra motstånd. Det behövs möjligheter att spela a-lagsfotboll i en utvecklande miljö. Den nya arenan och ungdomslagen i ÖFKs regi är ett litet steg i rätt riktning. Med lite tur och mycket skicklighet har Östersund ett superettanlag inom tio år.
Får Stefan Nolervik bestämma har vi inget superettanlag men en herrans massa division fem-spelare.
Sista gången. Jag lovar. Men försökte fota jycken på skogspromenaden men hon kan ju inte sitta still i mer än någon tiondel eftersom hon verkar lida av adhd.
Sir Bobby Robson gick ju som bekant bort i cancer i slutet av juli. Igår hölls en minnesstund i Durham och alla som är något inom dagens fotboll var där. Alla från Fabio Capello, via Sir Alex Ferguson till Sven-Göran Eriksson och Barcelonas president Joan Laporta.
Senaste kommentarer