Sir Bobby Robson gick ju som bekant bort i cancer i slutet av juli. Igår hölls en minnesstund i Durham och alla som är något inom dagens fotboll var där. Alla från Fabio Capello, via Sir Alex Ferguson till Sven-Göran Eriksson och Barcelonas president Joan Laporta.
Hursomhelst. I samband med hans bortgång hade The Times en obituary (vad säger man på svenska egentligen?) som var illustrerad med bilden i det här inlägget.
Det är väl inget märkvärdigt med den egentligen Den är tagen i samband med någon Champions League-match när Robson tränade Newcastle. Men den är så finstämd och vemodigt ödesmättad på något sätt med hans nedböjda huvud, regnet och den öde arenan.
Ger mig på Ingvar Oldsbergs stora skötebarn. Sven-Göran Eriksson blir kidnappad och vem kan motstå det? Ingen människa fascinerar mer än Svennis i svensk fotboll.
Jag har inget minne av när jag först kan ha sett en film av Ken Loach. Förmodligen var det någon gång på nittiotalet och med all säkerhet var det på SVT.
Första filmen som jag faktiskt minns är Sweet sixteen. Jag och min vän kulturgeografen såg den på Folkets bio Regina i Östersund. Det måste ha varit vintern 2003. Studentvintern. Folkets bio i Östersund ligger inklämt i en källare på bakgården till Gamla Tingshuset. Det är en liten, ganska sliten lokal. Det säljs rättvisemärkt godis och gamla filmaffischer i entrén. En typisk ideell biograf helt enkelt.
Själva salongen tar kanske 80 personer, stolarna är hårda, benutrymmet minimalt och kommer man sent finns risken att man får sitta i trappgången. Men filmerna är bra och det kostar bara 50 spänn.
Vi brukade gå dit ibland eftersom det kändes som en annan värld. En glimt in till något större. Det var idén om att så här kunde man ha det alltid om man bara bodde någon annastans. Och där såg vi alltså Sweet sixteen. Det är en på alla sätt fantastisk film.
Filmen om en kille som snart ska fylla sexton och vars mor snart ska släppas ut ur fängelse. Med accelererande hastighet går det sen fullständigt åt helvete för alla i ett regnigt och kargt arbetarklass-Skottland.
Eric Cantona minns jag från tipsextra-sändningarna i början och mitten av 90-talet. Den uppvikta kragen, karatesparken och målen. Han var aldrig någon hjälte för mig eftersom han spelade för ärkefienden Manchester United. Efter att han avslutat karriären – och i takt med att jag själv blivit vuxen – har han numera bara min odelade beundran. Mannen är briljant. Som människa, skådespelare och fotbollsartist.
Citatet från en presskonferens efter den där karatesparken på Palacesuppportern är fantastiskt.
Ännu roligare är det när han många år senare får frågan om han ångrar attacken och svarar ”I only have one regret. I didn’t punch him strong enough. I should have punched him harder.”
Nu har de alltså gjort en film ihop. Looking for Eric. Alla borde se den.
Sir Bobby Robson gick ju som bekant bort i cancer i slutet av juli. Igår hölls en minnesstund i Durham och alla som är något inom dagens fotboll var där. Alla från Fabio Capello, via Sir Alex Ferguson till Sven-Göran Eriksson och Barcelonas president Joan Laporta.
Senaste kommentarer