Svår Doctor Who-abstinens.Då inget nytt avsnitt är att vänta förrän i november (och då bara en episod) får jag trösta mig med att spin offen Torchwood är tillbaka med en tredje säsong. Tack för det BBC.
Fem avsnitt att stilla behovet av science fiction från England.
Läs mer här: bbc.co.uk/torchwood/
”21. Jag är gammal. Som fan.”
Så ogenomtänkt uttalade jag mig för fyra år sedan.
Då var då och nu är nu. 25 år alltså.
Vilken resa det har kommit att bli. Jag och J hamnade i söderförort med hunden. Året som gick var året då jag blev gubbe. Blev tillfreds med mig själv och började lyssna på Plura och Uffe. Samt läste Plura och Uffe. Så kan det gå.
Nu längtar jag efter en gård på Österlen och det låter kanske tråkigt som fan och visst jag är 25 inte 45. Men vafan, ingen mening att hymla. I tjugofemårspresent önskar jag mig således ett hus på Österlen.
Där ska jag och J springa längs stränderna med jycken, lyssna på musik, gå nakna i trädgården, läsa böcker, spela vinylplattor på högsta volym och dricka öl. Det ljuva livet.
”Vi tror att människan är en kulturvarelse som har behov av skönhet och reflektion. Vi inser att den modernistiska konstuppfattningen som endast värdesätter provokationen och förnekar skönhetens existens inte har förmågan att möta människans kulturella behov. Det är därför vi inte skäms för att försvara existensen av en litteraturkanon, ta strid mot förfulningen av stadsmiljön och försvara vårt kulturarv.”
Hade den gode Charlie levt på 1800-talet hade han stått längst fram i mobben och varit upprörd över impressionisternas verk på Salon des Refusés. Målningar som upprörde samtidens konservativa styrande och allmänheten.
Vilka konstnärerna var? Tja, Manet, Renoir, Monet, Pissarro och Sisley bland annat. De var starten på det som vi idag kallar den moderna konsten. De hänger i dag i de stora konstgallerierna och deras tavlor är värda miljonbelopp.
Enbart därför hoppas jag att sådana som Nug återfinns på Tate Modern om femtio år. Bara för att det skulle uppröra Kristdemokraterna.
Senaste kommentarer